Om jag vill ha livet i behåll...
...är det nog bäst att äta ute idag när det är filmklubbsmöte. Eller matiné kanske man ska säga? Vi ska se dagsföreställningen nämligen. Men åter till varför jag ska äta ute:
Skulle göra köttfärssås och spagetti igår, både till middag och lunchlådor. Brukar alltid ha majs och champinjoner i mitt köttfärsås. Majs kommer i konservburkar som man måste öppna genom att dra locket med sylvass kant. Är ni med på vad som hände kanske? Drog sagt och gjort upp det där locket som satt väldigt hårt. Drog upp det så det skar in i fingret. Det blödde rejält. Odh då menar jag rejält. Som om npn hade vridit på en kran. Jag hade blev helt kall i kroppen och med ett droppande finger satte jag toapapper om det för att stoppa blödningen tänkte jag. Jag hade dock sinnesnärvaro nog att få ner majsen, champinjonerna och dolmion i köttfärsen. Sen började det snurra och slå lcok för öronen. Jag stapplade omkring i lägenheten och började kallsvettas och tappa synen. Till slut ramlade jag ihop på golvet i hallen. Drog upp benen och höll fingret högt. Sakta men säkert hörde jag att hörseln kom tillbaks och synen den med. Efter ett tag kunde jag resa mig upp och då var maten klar. Var ju dock inte jättehungrig som man kanske förstår. Brukar aldrig reagera så härt starkt för en skärsår så det oroar mig lite. Blir man vekare som äldre? Men som sagt; vill jag överleva dagens middag så blir det att äta ute. Vill inte känna den där känslan igen.
Skulle göra köttfärssås och spagetti igår, både till middag och lunchlådor. Brukar alltid ha majs och champinjoner i mitt köttfärsås. Majs kommer i konservburkar som man måste öppna genom att dra locket med sylvass kant. Är ni med på vad som hände kanske? Drog sagt och gjort upp det där locket som satt väldigt hårt. Drog upp det så det skar in i fingret. Det blödde rejält. Odh då menar jag rejält. Som om npn hade vridit på en kran. Jag hade blev helt kall i kroppen och med ett droppande finger satte jag toapapper om det för att stoppa blödningen tänkte jag. Jag hade dock sinnesnärvaro nog att få ner majsen, champinjonerna och dolmion i köttfärsen. Sen började det snurra och slå lcok för öronen. Jag stapplade omkring i lägenheten och började kallsvettas och tappa synen. Till slut ramlade jag ihop på golvet i hallen. Drog upp benen och höll fingret högt. Sakta men säkert hörde jag att hörseln kom tillbaks och synen den med. Efter ett tag kunde jag resa mig upp och då var maten klar. Var ju dock inte jättehungrig som man kanske förstår. Brukar aldrig reagera så härt starkt för en skärsår så det oroar mig lite. Blir man vekare som äldre? Men som sagt; vill jag överleva dagens middag så blir det att äta ute. Vill inte känna den där känslan igen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hu, du får äta hos sis om tummen värker för mkt. Imorgon kväll är det tjejernas här med tacogratäng- om herrn behöver föda :-)
Trackback